Granskande journalist granskas av journalist under övervakning av journalist som granskar bla granskningen av granskande journalister

Studio 1 gör ett reportage med anledning av att det är ett år sedan SVT körde det av sig själva prisade, och av granskningsnämnden fällda programmet, Könskriget. (Om detta program har Jenny W skrivit envetet, initierat och mycket bättre än jag förmår.)

Programmet inleds med en rundresa till några Kvinnojourer i Västsverige. De som jobbar där känner att deras verksamhet skildrades på ett sätt de inte kände igen, att de fått ägna mycket tid åt att reda ut och förklara, att året varit turbulent, och att de nu generellt blivit mer misstänksamma mot medier. SR har också skickat ut en enkät till landets jourer med frågor om programmet. Bara en tredjedel har svarat.

Därefter hamnar vi i Studion. Evin Rubar får frågan om hon kan förstå det som de som jobbar på Kvinnojourerna berättar. Nja, de som jobbar på jourerna ville inte snacka för ett år sedan heller. Säger Evin Rubar. Och, förstår jag som lyssnare, de är alltså ganska slutna typer hela bunten. Sedan framför Evin det ganska spektakulära påståendet att ingen har kunnat visa något som helst kontroversiellt med hennes arbetsmetoder.

Sedan släpper man fram journalistförbundets etik-kille Justus Iprén. Han är med som lite objektiv sidekick. Så det han tillför det är att det är ganska naturligt att folk som har något att dölja blir arga när de granskas.

Och sen får Evin Rubar säga att om de var nöjda vore det ju inte en så bra granskning. Och det förstår man ju som lyssnare, och tänker att det är tur att det finns såna som Evin och drängen Alfred.

Till sist säger programledaren att programmet ju fälldes, men det gilldes inte sa Evin. Och det är klart, Könskriget fick betydligt fler priser än fällningar.

Och vi hörde ju att hon sa att "män är djur". Så hur de som jobbar på jourerna säger att de har upplevt året efter Könskriget, det skall vi ta med en nypa salt. För hon sa ju att män är djur.