Istanbul

Förra veckan var jag i 8, 10, 15?-miljonersstaden Istanbul för att reka. Planen är att bo där i höst. Mighty fränt, I'll tell you.

Hektisk. Trångt. Fult. Snyggt. Fulsnyggt. Hektiskt. En slags trängsel, eller densitet snarare, som är lite svår att greppa för en svensk lantis. Eftermiddagsrusningen var ingen lek och den pågick i stort sett dygnet runt. Två veckor tidigare var jag i NYC och visst är det körigt på Manhattan lite då och då, men där finns fungerande kollektivtrafik, ett logiskt gatunät och ett språk man begriper. Här var det lite mer tvärtom, så att säga.

Vi bodde i Beyouglu som är den traditionellt kosmoplitiska stadsdelen. Här ligger alla pampiga konsulat - när de byggdes var de ambassader i den osmanska huvudstaden. Här har också Galatasaray sitt fäste. Genom lokalkonkurrenten Fenerbaches poängförlust mot Denizlispor återtog Galatasaray guldet dagen innan vi anlände. Det märktes lite grann, kan man säga. En natt smällde man lite bomber nere på gatan vid vårt hotell, samtidigt som man bar in en kista draperad i Fenerbacheflagga i en bil. Trevligt. Men det som märktes mest var gul-röda flaggor, draperier och tröjor lite överallt. Fram till torsdagen för...

... då hängde många ut stora, ofta gigantiska, turkiska flaggor. Fredagen var den nationella helgdagen för "ungdom och sport". Den extremt coola 16-åringen F förklarade det med att Ataürk typ hade landstigit i Anatolien någon gång. Jag böjer mig för hennes kunskaper. Hursomhelst, det finns mycket nationalism i Turkiet och det där är något jag måste tänka en hel del kring när jag kommer dit igen. Kurder och armenier är grupper som fått lida fruktansvärt genom åren, och naturligtvis känner man det när det är som mest flaggor.

Jag kan överhuvudtaget inte så mycket om Turkiet och det skall därför bli fantastiskt att få vara där i nästan fyra månader. Och jag hoppas och tror att landet utvecklas i en positiv riktning, inte minst ett kommande EU-medlemskap kommer att betyda mycket. Sedan kan man diskutera det vettiga att överhuvudtaget besöka ett land som Turkiet. Men, som sagt, i det här fallet tror jag det är bra. Jag hoppas också kunna besöka Kurdistan när jag är där. Jag har många elever med rötter där, så det skulle vara intressant att komma till Diyarbakır, t ex.

En skum grej som hände var när jag besökte ett internetcafé. Plötsligt släcks DN ner och ersätts med en skylt som säger att sidan innehåller "offensive material" och att jag skall kontakta "administrator" om jag har synpunkter på detta. Samma öde drabbade AB, Jenny W och Kom till Kritan. Dock inte SvD, Stickspåret och Redaktörn t ex. Detta är ju naturligtvis exempel på att det är ett auktoritärt samhälle där yttrandefrihet inte står så högt i kurs. Professor N trodde att det, i det här fallet, berodde på att internetcaféet ville undvika porrsurfare. Och så kan det ju säkert vara. (Däremot undrar man ju vad Stickspåret saknar som "riktiga" Kritan har?)

Det mesta var dock otroligt positivt. Maten, vyerna, Bosporenuniversitetet och mycket mer. Jag längtar tillbaka.

På bilden några killar som spelar boll i parken bakom Taksimplatsen. Notera Fenerbachetröjan i förgrunden.