Käka snor, Telenor

Ni vet hur det är. Man behöver en ny mobiltelefon. Man går till affären för att skaffa en som är beskaffad som man önskar, och har man riktig tur träffar man en säljare som vill hjälpa en med det. Kanske till och med en säljare som kan svara på direkta frågor. Så att man får reda på vad den kommer att kosta, och hur dyrt det blir att ringa. Om man har tur alltså.

Oftast hamnar man i ett inferno av 21-åriga killar som är besatta av att sälja något helt annat än det man tänkt sig, som vill få en att känna sig lite gammal och lite töntig - as if - och som sätter en ära i att blanda bindningstider, delbetalningar, fria sms och kompistaxor tills man är gråtfärdig. Använder de dessutom formuleringen "Du, jag skulle i och för sig kunna ge dig..." som om de hade något som helst inflytande över taxor och tariffer, och eftersom de uppfattar mig som så himla trevlig... As if. Och det är då jag går. Och kör vidare ett halvår med en rutten telefon, avbetald många gånger om.

I våras träffade jag dock den där säljaren, en på miljonen, som svarade rakt och enkelt, som berättade om den telefon jag frågade om och som i övrigt föreföll lyssnande, seriös och kunnig. Och till och med jag förstod att en ny telefon köper man genom att teckna ett nytt abonnemang. Åsså redde vi ut frågetecknen. Jäpp, jag fick ringa kostnadsfritt till alla nät för 299 kronor i månaden. Jäpp, jag kunde bryta abonnemanget i förtid, men då skulle jag förstås få betala det som återstod på telefonen. Jäpp, telefonen var i princip okrossbar. Detta sista svar ledde till en del humor när han, efter att vi kommit överens om den lilla gummiklädda Nokian, ville sälja en stötförsäkring till mig. Troligt. Den är ju i princip okrossbar, väl?, sa jag. Och struntade i försäkring.

Djävlar i helvete vad lurad jag blev.

I bibban som jag skrev på, står det säkert ordagrant "Inget som säljaren säger stämmer, sucker, du borde läst detta först." För nu skall jag vistas utomlands i fyra månader och mitt mobilköp visar sig vara det sämsta köp jag gjort efter Neil Youngs "Old Ways". Efter att ha pratat lite med diverse människor på Telenor visar det sig att jag får ringa för 299:- till alla SVENSKA nät. Stod såklart i bibban. Och jag kan inte låta abonnemanget vila, medan jag är i utlandet. Och vill jag bryta abonnemanget nu får jag betala, hela den återstående abonnemangskostnaden. Drygt fyratusen kronor. För en telefon som kostar 2295 kontant på dyraste stället. Rätt gissat, på Telenor.

Och än en gång - självklart står detta säkert i papprena, det är klart att Telenor, precis som familjen Corleone, har torrt på fötterna. Så det är klart att jag skall skylla mig själv.

Vodafone blir Telenor. Allt Rätt blir Brott!

Är inte säker på att sista ordet sagts här. Minns att förra gången Kritan gav sig i kast med storkapitalet blev triumfen total. Tuffare motstånd denna gång, skall medges, men högst troligt ger jag mig ut på hämnarstråt kommande vecka. Some Hell is gonna be raised, typ.

För övrigt stämde det att telefonen är i princip okrossbar. Schysst.